Högskolan dag 2.

Jag pratar för mig själv när vi ska återsamlas i föreläsningssalen.
- Var det på den här raden jag satt...nja...?
Killen som sitter längst ut på raden reser sig upp och pekar på en plats längre in. - Det var där du satt och sov innan.

Tur att jag inte går in för att vara den där mainstream-tjejen, liksom.

För övrigt har jag ganska svårt att komma till ro på kvällarna, så jag går och lägger mig ganska sent. Vilken tur att allt som behövs är en klart upplyst föreläsningssal (inklusive dagsljus), en glatt pratande föreläsare, och 60 andra personer i samma rum. Åh, eller ett tåg/en buss full med människor. Tydligen är inte lugn och ro något jag behöver.